De första skrivna orden....!!

"Efter att ha studerat oavbrutet i 5 år så är jag nu fri - examinerad, färdig, klar!!! S*******!!! Wiiiee!?!? När jag såg hur livet som skulle komma efter studierna började närma sig kände jag mig lika fastlåst som jag känt mig under studietiden - så jag valde helt enkelt att släppa taget om situationen helt & hållet! Så här står jag nu - med packade väskor och en värld som ligger för mina fötter!! Jag har  samlat ihop mod för att genomföra en dröm...!! (- jag känner mig modig & fri...) Jag och lillskrutt ska inleda vår frihet med att åka på en resa genom Sveriges vackra landskap. Vi har vår väska full med tågbiljetter och ett par hjärtan fyllda av hopp, glädje & kärlek!!  OCH vi har vänner som väntar på oss!!! :) Detta är livet som livet ska vara just nu!! Wiiee..."

Det här med tid...

Jag satt för några dagar sedan och delade med mig till vänner kring det här med tid och jag känner att det är ett tema jag vill upprätthålla mig kring idag med! Om tre dagar är det nio år sedan jag hittade mig själv på botten av det bottenlösa... Nio år har då gått sedan livet befann sig i det där läget där ingenting var värt någonting och det egentligen inte fanns någon utväg kvar...

Det har varit händelserika år, otroliga år, svåra år och underbara år...år fyllda av glädje, sorg, smärta, oändliga skratt och tunga tårar, personlig utveckling, utbildning, kärlek, relationer, VÄNNER, engagemang och en sinnesro utan dess like - & detta året är inget undantag!! Jag skrev redan i inledningsskedet av denna blogg att detta är möjligheternas år, och det har det verkligen visat sig vara. Jag sitter här nu och kan börja se tillbaka på allt som hänt under detta år....och inser att det är en nåd utan like att få ha haft ett år som detta!!!! Året börjar lida mot sitt slut snart och jag börjar känna lust inför att göra nya planer och sätta upp nya mål för nästkommande år... Livet befinner sig helt enkelt i ett skede nu, när alla lösa trådar börjat forma sig till en vacker väv och jag börjar kunna lugna mig i mitt sökande efter vad det är jag vill ha....

För här sitter jag nu, i en ny stad, i en ny fas av livet - på mitt kontor, en alldeles vanlig regnig höstdag i gråa november... och njuter av att ha ett arbete jag älskar, fina kollegor att samtala med, en underbart kärleksfull sambo att åka hem till, ett fint hem att vila i och en hel värld som finns runtomkring mig vid de tillfällen då jag känner att jag orkar delta i den (för det har väl blivit den enda nackdelen numera, om man ska se det så, att jag inte längre har så mycket tid över till allt det där jag hade tid till innan....) Och jag har det såååå bra!!! För nio år sedan var mitt liv inget liv, idag har jag ALLT som är menat att ingå i ett liv. På lördag ska jag ägna mig åt att fira vad nio år kan göra med en människa - och jag är så innerligt tacksam för det!!!!

"idag ÄR jag allt det jag inte trodde var möjligt"

Nya mål....

Jag fann kärleken, men tappade mitt språk...!! Och nu sitter jag här, förvirrad över faktumet att jag inte längre kan uttrycka det jag känner inombords - inte på det sätt som är JAG...

Men, ingenting är omöjligt har jag lärt under detta magiska år - så målet under den vecka som väntar mig är att hitta tillbaka till mitt innersta och göra mig sann igen!! (jag vet att det finns många sätt att vara sann på, och jag vet att jag även under dessa månader som passerat varit just sann - men, jag behöver hitta mina ord igen, hitta mitt språk och kärleken till mig själv...så som den såg ut innan jag släppte in kärleken till Mannen och mitt nya liv...!! )

Så härifrån och framåt gäller mina styrkeord för stunden "Se, inse - det finns ingenting du inte kan göra"
...

HEMMA - var är det?!?!

Där mitt hjärta bor och känner sig tryggt....?! Där jag har mina saker?! Där jag bor?! Hmm.......för tillfället bor jag ingenstans, mina saker står i ett magasin och mitt hjärta finns flera mil från det jag tidigare kallat mitt hem!!!!! Men jag antar att jag vet ändå!!! :)

Vi ska åka "hem" imorgon, landa lite innan vi åker iväg igen!!! Landa lite innan känslan växer sig större än vad den redan är.....!!! Och jo, det känns faktiskt helt ok!! Vi har varit här i två hela veckor nu och det jag mest funderar över är vart tiden egentligen tog vägen!!! Nåväl, jag antar att det är precis som det ska vara - även med detta...!!! Så jag släpper taget om den biten med, och tillåter mig att gå upp i känslan av att vara här och nu istället för att klura över vad som varit eller vad som komma skall....!!! :)

...

Tvåsamhet.....

...är precis vad mitt liv handlar om just idag, och sedan de senaste veckorna, i mitt liv. Mannen med stort M har äntrat mitt liv. Och jag är överväldigad!!!! Jag finner det svårt att bara vara, utan att ha honom i tankarna och jag finner det svårt att tänka mig ett liv utan honom......!! Redan!!! Mitt liv har svängt totalt under de senaste veckorna.....gått från ensamhet till tvåsamhet, från en trist och grå vardag till en grönskande, prunkande och översvallande livlighet som inte ens går att beskriva med ord. Livet så som jag kände till det är för tillfället för evigt borta - ersatt med ett annat liv, utbytt mot en annan verklighet....en som tilltalar mig mer än den jag tidigare levde i.

Jag försöker verkligen att leva i tillit och jag har tagit ett beslut att lita till det han säger (och till det JAG känner....) Samtidigt är jag fruktansvärt rädd - för hur ska jag kunna veta nåt om det liv jag är på väg att ge mig in i?! Hur ska jag kunna vara säker på att jag gör rätt?! Hur i hela friden ska jag kunna veta någonting om något mitt i allt detta nya och stora, när jag bara är van vid det lilla och gamla?! Som sagt - det är en helt ny verklighet som väntar mig om jag väljer att följa mitt hjärta......!!! Men samtidigt så har jag redan börjat vänja mig vid den.....!!! Tvåsamhet är min nya melodi och jag sjunger gladerligen på den...!!! Så hur var det nu igen?! Med mitt beslut?! Jooooo - jag skulle kasta mig ut, utan rädsla, och omfamna livet såsom det erbjuds mig.... :) Och det tänker jag fortsätta göra, varje dag framöver i livet......!!!! That's it for tonight!!!!!

....

Livet är magiskt...

...och jag är helt lyrisk... Dagen idag har varit en fantastisk dag, överlag...!!! Vi har delat tid med varandra och fina (nya) vänner... Ätit gott, haft vardag och egentligen bara varit tillsammans!!! Tänk vad lite som gör så mycket....!!!! Jag är genomlycklig och alldeles mör inuti av kärleken som finns i mitt liv..... Jag trodde faktiskt inte att livet hade kärlek att erbjuda mig, och jag trodde inte alls att det skulle kunna vara på detta sättet....!!! Öppet, ärligt och genuint...!!!! På lika villkor och med lika stor insats.... Det är allt jag bett om och lite till, sånt som jag inte ens visste att jag önskade mig....!!!!


Ja, dagen idag har verkligen varit underbar - på många sätt...!!! Att det sedan varit helt fantastiskt väder och en magiskt vacker solnedgång, VÅR på riktigt och grönskade natur - det är liksom bara ett enda stort plus. JAG ÄR LYCKLIG :)

...

Ännu en resa...

är på G!!!! Imorgon tar tåget oss ändå fram till kärleken och det ska bli alldeles underbart!!!! Just här och nu är jag så lycklig som jag just aldrig varit tidigare.....och jag har lovat mig själv att hålla fast vid den känslan, vad som än händer.... Inga konstiga tankar ska få fäste och tilliten ska frodas :) & jag ska hålla fast vid enkelheten, öppenheten och ärligheten så gott jag kan, i varje stund....

...

KÄRLEK.......

Jag skriver som jag skrev på facebook innan: Det är som om jag hittat ett helt nytt språk, men ändå står jag ordlös och kan inte riktigt beskriva vad det är som pågår inuti....!!!! Och SÅ är det verkligen - jag har aldrig tidigare upplevt en sån värme och en sån öppenhet tillsammans med en annan människa. Jag är tokkär, men ändå trygg och grundad i mina känslor och jag har inga tvivel!!!!!! Kanske räcker det att ha de orden klart formulerade för mig själv?!?! Ja, tills vidare är det nog så....

...

Vi åkte iväg från tryggheten därhemma igår och på nåt sätt så sitter jag här nu och känner att livet, så som jag känt till det under en längre tid, nu är på väg att förändras för all framtid...!!!! Igår körde vi förbi min barndoms trakter och jag var helt uppfylld av sinnesro och närvaro. Vi stannade till vid graven och jag tog till mig känslan av hur mycket jag egentligen längtat dit. Att få chansen att komma dit och göa det avslut som jag nu gjort........Bara att få komma dit, se gravstenen och känna friden som råder på kyrkogården...det var ju helt fantastiskt. Att sen få stilla mig i mina tankar, insupa atmosfären, ta till mig den sorg som verkat i mig under de senaste 17 året och verkligen bara känna en tacksamhet över hur fin min relation till henne var - det var så stort att få sitta där i den totala sinnesnärvaron och bara känna tacksamhet istället för sorg, saknad och känslan av att ha blivit lämnad kvar. Jag känner nu att mitt liv tagit ett steg i rätt riktning vad gäller mognaden i känslorna som väcktes i mig då hon dog.


När vi väl kom däifrån så stannade jag bilen på precis det ställe jag längtat såååå till och jag skrek ur mig mitt vårskrik - det var helt fantastiskt att låta mig uppfyllas av urkraften jag burit inom mig, att få släppa den lös och bara skrika från djupet av mina lungor....!!! Sen var vi till stugan och hälsade på, det är så förändrat däruppe att jag inte längre känner behovet av att åka dit för att minnas mina minnen på riktigt - men det var ändå fint att få komma dit, jag tog till mig av det jag ville ta till mig och lämnade sedan kvar resterande upplevelser där.....!!!! Tömde mig på onödiga intryck för att göra mig själv så öppen som möjligt för allt annat som skulle kunna komma till mig. Och det var bra för sen tog vi vägen förbi min barndoms sjö. Jag badade mina fötter och satt sedan och betraktade hur duggregnets droppar spelade mot vattenytan. Och jag kände inget annat än total frid. Jag kände mig så lycklig och tillfreds med livet - tänk att så lite kan göra så mycket?! :)

Om dagen igår bjöd på tacksamhet, frid och sinnesro så har dagen idag har bjudit på förhoppningar, förväntan och nervositet........jag vågade till slut ta steget och kasta mig ut!!!!!!!!!!! Tänkte att nu få det bära eller brista - och vet ni vad???? Det höll....!!! Det bär!!!!! Och ja, det är ju helt sanslöst fint och underbart fantastiskt!!!!!!! Framtiden tycks med ens en hel del mycket mer spännande och jag har hela magen full av fjärilar....!!!!! Wiiiieee

...

VÅRSKRIK!!!!!!!!!!!!

Jag vill ut i skogen och skrika av mig allt jag känner, lämna det bland skogens alla trygga ljud och låta mitt huvud få frid från mina tankar. Skriiiiiiiiiiika ur mig all min sorg och min trötthet, skrika ur mig all tveksamhet......låta kluvenheten rinna av mig och låta det arga få utlopp genom stämbanden. Skrika mig fri från viljan att veta svaren i förväg, skrika min röst hesare än den är just nu... Låta mina ord vara outtalade, men ändå manifestera betydelsen av dem genom alla skrik...

Sen vill jag dansa... låta min kropp trötta ut sig till de toner som spelar inom mig. Låta mina steg ta mig långt därifrån, lång bort från mig... Jag vill frigöra min själ från min kropp och låta magin ta över det som är jag... Jag vill återvända till min barndoms rötter, till känslan av närvaro jag hade när jag var DÄR...

Och jag ska DIT, det är bara några dagar kvar tills vi åker igen. Denna gången mot nya vänner och nya städer...men även mot min barndoms skogar, mot min barndoms hem!! & jag SKA skrika mig fri och jag ska dansa mig hem - sen ska jag kasta mig ut i det okända som väntar mig. Och jag ska göra det med glädje, utan att vara rädd. Jag ska samla allt mitt mod och bege mig mot ett sannare jag!!! Jag ska följa mitt hjärta och jag ska söka frid... Varken mer eller mindre!!

...