Och nu då?!?!?

Hur gör jag nu?? Vi kom hem ikväll, upprymda och fulla av förväntan på nåt sätt antar jag. Inför vad som komma skall. Hur det skulle bli att få komma hem. Att känna igen allt och känna känslan av att vara hemmastadda igen. För min del blev det bara besvikelse som dök upp inombords och det känns ju inget bra. Det räckte med att se infarten till stan så ville jag bara vända om och åka vidare, åt andra hållet - bort bort bort.....vart som helst, förutom hit...!!! Jag är rädd för framtiden, de val jag ska göra och vad som ska komma att bli av mig. Eller snarare är jag väl rädd för att göra fel val, så att jag blir något som inte är JAG.....!!! Jag är också rädd för att stanna upp igen och låta processen stillna.....och upphöra. Jag vill inte, jag vill vara där - i processen, I förändringen, i utvecklingen och alla nya chanser, mitt bland möjligheterna....!!! Bland vänner!!! I min rätta miljö....!! (vilken den nu än må vara....!! Den är iaf inte just här....!!)

Jag kom hem och möttes av beskedet att den närmsta framtiden inte alls kommer att gestalta sig så som jag tänkt mig....!! Och jag kommer troligtvis att behöva fatta några snabba beslut. Jag kommer inte alls att få den där tiden till övers för att tänka klart mina tankar eller till att känna efter på djupet vad mitt hjärta säger mig. Kanske är det så att jag redan vet och att alla krafter runtomkring mig sammarbetar för att jag ska få tummen ur och faktiskt göra det jag är avsedd att göra.....!! Vad vet jag....?!! Just nu, här och nu - känner jag mig nedstämd, uppgiven och ledsen över tillvaron. MEN - jag vet att det kommer kännas bättre inom kort, så jag misströstar inte det minsta!!!

ALLTKOMMERBLIBRATILLSLUTOCHBLIRDETINTEBRASÅÄRDETINTESLUTÄN!!!!!!

...

Som sagt -

Detta ÄR möjligheternas år!!! Ikväll överraskade jag lillsnörpan och hennes två vänner med att faktiskt säga JA när de började prata om hur kul det vore att köpa en kokosnöt (vilket händer i stort sett varenda gång vi går in i en affär...hehe...) Why not try something new nu när vi ändå är inne i världens förändringsperiod?!?! Så ikväll har jag därför öppnat min första kokosnöt!!! Med hammare och spik....!!! :) & hela tiden ringde det i örona av kokosnötslåten "far jag kan inte få upp min kokosnöt, inte ens med hammare och spik" MEN - jag lyckades!!! Tjohooo!!! Det lönar sig minsann att anta nya utmaningar....!! Så det så :)

För övrigt så är livet lika underbart som det varit under resten av resan. Jag känner verkligen hur jag lyckas vara närvarande i det jag är i, i allt som kommer till mig och i livet som pågår där jag befinner mig. Livet är stort, varmt och underbart - alldeles överfullt av kärlek och nya minnen. Och aldrig, aldrig mer kommer jag att återgå till det som en gång var. Vanorna, rutinerna och den ständiga klagan inombords om att livet kanske borde vara något mer...!!! Ikväll har jag spenderat spenderat tid på att prata med min vän om framtidens alla beslut och enligt henne finns egentligen inga tveksamheter. Jag SKA gå dit hjärtat leder mig (och ja - jag vet ju vartåt mitt hjärta vill....!! Så nu återstår bara handling och resultat antar jag!?!)

Imorgon är sista dagen som vi är iväg, utan att vara på väg någonstans. På måndag tar tåget oss ända hem. Resan avslutas och vi kommer i mål. Vi har tamef-n klarat det. Fullföljt våra planer. Varit på resande fot tillsammans i 7 veckor. I nästan 2 månader. Och ja, jag börjar förstå vidden av det hela. Vad vi faktiskt gjort...Och det är ju alldeles fantastiskt. Det är en sån där grej som jag skulle bli inspirerad och önska att jag gjort om jag hört någon annan berätta om det. Nu har jag själv gjort det och det känns ju helt fantastiskt. Jag kan ju om jag vill, jag vågar bryta upp och utmana mina egna ramar, de där som jag satt upp för mitt liv. Reglerna och rutinerna som har gällt i min vardag. Jag har även utmanat mig själv och inser nu att om jag kunnat göra det här så kan jag ju göra precis vad jag vill. Det finns inget att vara rädd för, jag har många runtomkring mig som skulle fånga upp mig om jag faller, som skulle ställa upp om något går fel. Som finns där när jag behöver, som vill dela livet med mig och bilda fina minnen med mig. Livet ÄR, jag ÄR och VI ÄR....!!! Och allt är så bra!!! Jag är verkligen inte rädd längre - jag ska kasta mig ut och ta för mig av det jag vill ha. Helt enkelt för att känslan av att kunna är så oerhört vacker att känna :)

"Du vågar flyga - jag är din fallskärm"

...

Jag vill gå dit hjärtat leder mig...

även om jag vet ännu inte vart det är....vart vägen måhända kan tänkas stanna...eller vart mitt hjärta längtar! MEN jag vet att jag är redo, för att öppna mitt hjärta för det som får min själ att sjunga & jag är redo för att invänta mirakler....

Jag känner emellanåt att jag blir tokig av mina egna tankar och att mina tankar skulle kunna förstöra så mycket. Idag har jag gått omkring och burit på en känsla av att ha gjort en massa fel, utan att ha gjort minsta lilla fel alls... jag har inte alls kunnat släppa taget om det som plågar mig och jag har varit fullt upptagen med att tanka klart allt det negativa. Negativitet har en tendens att bli till en ond spiral, när den väl fångat mig är det så svårt att ta mig därifrån. Jag vet dock vad det handlar om i detta fallet och jag vet också att det enda vettiga jag kan göra är att ta ansvar för min del och låta alla andra ta ansvar för sina delar. Varken mer eller mindre!!

Ansvar ja.....!!?!? Mitt ansvar börjar jag härmed ta genom att göra ett val - jag väljer att inte nöja mig med mindre, jag väljer att förvänta mig mirakel, jag väljer att låta min inre skönhet speglas i den yttre, jag väljer att vara redo för att njuta av alla onjutna stunder och jag väljer att följa mitt hjärta - vad det än må ha att säga mig!!! Jag vill inte ha det på nåt annat sätt, jag känner att jag kommer tyna bort om jag inte väljer att välja rätt från och med nu...

Sitter här och summerar dagen...

Och det slår mig hur underbar den har varit - jag upplever så många ögonblick just nu som är precis som tagna ur fina filmer jag sett och jag inser att det jag sett så många gånger och drömt om att få uppleva är just det jag upplever och är i för tillfället...det är bara det att allt ses genom mina ögon och inte genom en förskönande kameralins.....!!! Så det ser inte på pricken likadant ut.....!! Men jag börjar lära mig, mer och mer för varje dag, att det inte behöver se ut på samma sätt som jag föreställt mig för att det ska var just det där som jag faktiskt drömt om och längtat till - jag kan skapa mitt eget skimmer kring alla situationer jag hamnar i och det räcker gott och väl!!!

Jag vaknade upp idag av ett samtal idag från en kvinna jag mötte på vår resa. Hon arbetade i kiosken vid en tågstation uppe i norr där vi stannade till för att fika då tåget var försenat en dag....Vi köpte varsin lott av henne, pengarna gick till nåt bra ändamål och det kändes fint att få bidra med några kronor. Idag ringde hon upp mig för att berätta att jag hade vunnit - en FÅGELHOLK!!!! Hahaha.....helt underbart!!! Sen frågade hon lite försiktigt, med undertonen att det minsann skulle vara väldigt omständigt att skicka deen per post till mig) om jag inte hade någon känning däruppe i norr som skulle kunna komma och hämta den lilla holken....Så nu har jag inte bara vunnit en fågelholk, jag har även förmedlat den vidare till en av mina fina vänner i norr som jag tror kommer ta hand om både hollken och eventuella boende däri :)

Efter detta fina uppvaknande har dagen bara fortsatt som om jag vore i en underbar bubbla av LIV!!! Vi har lekt av oss all energi på ett lekland och varit på Ikea - och jag bara fullkomligen älskar min lilla skrutta för allt hon är och allt hon hittar på. Mina dagar är rika just på grund av henne och mitt liv är ett liv på grund av att hon finns!!!! Om inte DET är tacksamhet så vet jag inte riktigt!!!

"Where there is love, there is life"

...

Ajajajaj....

MITT HUVUD GÅR SÖNDER!!!!! Att vara på resande fot tillsammans med en liten 6 årig skrutta som pratar och tjatar, hoppar och skuttar, låter och rör sig HELA tiden - detta har efter 6 veckor lett fram till att mitt huvud är på bristningsgränsen framåt kvällningen, varenda dag numera.....!!! Så ja, jag ser fram emot att få komma hem och dela med mig lite av henne till pappan hennes, mormorn och andra som vill ha tid tillsammans med henne efter alla dessa veckor....tills dess så låter jag det vara som det är just nu - fullt hanterbart, men lite jobbigt för huvudet emellanåt :) Vi har det trots allt väldigt bra på vår resa och en del av syftet var ju faktiskt just att få ha all denna tid tillsammans.....!! Och det har gjort OSS väldans gott!!! Så för nu, just här och nu....ja, så tar jag det för vad det är: en härlig stund med min lilla hoppeskuttelivligaljuvligafantasifullaprattjatkvarn....!! :) :) :)

"Life is not measured by the breathes we take - but by the moments that take our breathes away"

Oron och tankarna har rivit inombords hela dagen idag och det har minsann inte varit en lätt dag. Trots det har jag lyckats vara närvarande i mina känslor och jag känner verkligen hur det bara sprudlar av vilja där inuti!!! Och det slår mig om igen hur lite som behövs för att bryta en hel dags negativa tankemönster. Allt jag behövde göra var att ringa en vän, säga som det var och få höra ett par små ord: ta det lugnt, inga beslut behöver tas idag, var här och nu!!! Det är så lätt när det är enkelt!! :) Så nu sitter jag här (där jag för övrigt suttit hela dagen idag...på en alldeles för hård stol, framför skärmen..) & tillåter mig vara precis som jag är. DET är befriande och alldeles ljuvligt, även om jag känner att tron på att det kommer bli så där bra som jag föreställt mig faktiskt vacklar rätt mycket emellanåt just idag....!! Nåväl, "bara för idag" sägs det ju och när jag tänker så så är det ju bara fråga om timmar nu tills nästa dag kommer med nya möjligheter...!! :) TACK för det...

"What we see mainly depends on what we are looking for"

En helt oplanerad dag

Är dagen idag och det känns alldeles underbart. Vi kan göra precis vad vi vill, och vill vi inte göra något så är det helt ok det med :) Lillskruttan sover fortfarande och jag sitter vaken ihop med mitt morgonkaffe. Jag begrundar livet och försöker urskilja vad vår resa har fört med sig fram tills nu... Det känns fortfarande alldeles för stort för att ta in, men jag börjar kunna se att vissa saker framträder tydligare än andra - så jag tror att dagen får gå till eftertanke, meditation och att skapa ännu mer närvaro i mina känslor... Min intention kan vara sån iaf, resten får bli som det blir. Jag är fullt övertygad om att det kommer bli en bra dag, hur den än spenderas :)

"When you change the way you look at things
- the things you look at change"


....

Dagarna har ett märkligt sätt att bara gå förbi mig numera...

Och jag har funnit att det bästa jag kan göra är att bara befinna mig i dem och låta dem vara som de är... Detta har lett fram till att tiden på nåt sätt har upphört att existera!! Jag bara ÄR och dagarna bara går... Jag har beslutat mig för att låta det vara så här så länge som det är möjligt och jag trivs förvånansvärt bra med livet som det är just nu. Mina tankar flödar fritt och nya idéer väcks hela tiden inombords. Idéer om vem jag är, vem jag vill vara, vad jag tycker om, utvecklingsmöjligheter, nya perspektiv och valmöjligheter för framtiden. När jag befinner mig mitt i flödet känns livet obegränsat och jag upplever ofta känslan av att vara totalt fri, men jag vet också att denna frihetskänsla kommer att begränsas så fort jag gör ett val och bestämmer mig för något av alla de alternativ jag ser framför mig just nu. Så mitt i glädjen ligger även en viss sorg över att min frihet återigen kommer att begränsas. Jag vet att jag inte kan befinna mig i mitt drömlika tillstånd hur länge som helst och jag vet att jag ganska snart kommer att behöva göra vissa val för att trygga den närmsta framtiden. Om inte för min egen skull, så för min dotters. Vi börjar dock båda känna av längtan efter ett eget hem igen och den längtan är stark!! Frågan är bara vart vi ska ta vägen. Jag vet varken in eller ut längre i denna fråga. Lillskruttan vill bara HEM, till vår gamla stad, till sin gamla klass, till det vanliga och välkända. Jag vill bara bort... Till nåt som tillåter utveckling och utmaning. Till nåt som smeker min törstande själ... För det har jag ju kommit fram till - att min själ törstar efter annat än vad den är van vid... En vän till mig bröjade prata om att hon gjort ett val i livet att följa upp sina grundvärderingar och leva sant utefter dem. Det är precis vad jag nu försöker göra. Och när jag ärligt känner efter så vill jag inte tillbaks till nåt stadsliv, inte till någon puls, inte till en massa krav... Jag vill till naturen, enkelheten, fri tid och grundprinciper för enkelt leverne... "Back to basic" som jag nämnt tidigare!! Frågan är bara vart jag ska kunna slå mig ner för att hitta detta. Jag tror jag behöver ta mig ytterligare lite tid till att fundera vidare i denna fråga och känna efter vad mitt hjärta säger mig... Så denna dag ägnar jag åt att lyssna inåt, låta känslor och tankar flöda fritt genom mitt inre, leva utan planer samt att bara vara där jag är... Resten kommer nog att lösa sig under tiden tror jag - och som jag skrev i ett annat forum så lever jag idag på tillit, tillförsikt, tro, magi, förnöjsamhet, tacksamhet och glädje :) Det är fullt tillräckligt för nu!!

Efterdyningar...

"Don't cry because it's over - smile because it happend"

Ord är så lätta att säga, men det är aningens svårare att ärligt känna innebörden av dem. Jag har fastnat i någon konstig sorts vemodig melankoli och känner mig bara sorgsen över det jag lämnat längst uppe i norr....mina dagar har återgått till sin vanliga semesterlunk och magin är på nåt sätt bara borta. Jag saknar den och letar febrilt efter nya sätt att hålla den levande inom mig, för min egen skull. Men jag vet att den sorts magi som jag söker inte skapas i ensamhet, den måste delas och upplevas i sällskap med någon som också strävar efter magins sköna kraft. Så det som har hänt nu är att jag fastnat i någon värld mitt emellan allt och inget och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ut härifrån. Jag behöver förankra mina drömmar för att se om det finns någon chans att göra verklighet av dem. Jag behöver även ta mig en ordentlig titt på livet, som det ser ut idag, för att se om jag verkligen behöver följa allt mitt hjärta ber om just nu...

Back to that feeling again...

det är inte alltid det blir bra, bara för att man har en god intention...!!!

Det har blivit dags att lämna Jokkmokk och jag gör det med sorg i hjärtat, inte bara för dessa senaste dagars omutliga och öppna ärlighet inför livet och mig själv - utan även för att jag lämnar en dröm som påbörjats....!! Vad som kommer hända med framtiden är fortfarande ovisst, men numera har jag en tydligt utformad önskan om vad jag vill att framtiden bär med sig!! Jag får helt enkelt släppa det "för nu" & återgå till mitt resande. Det känns även lite sorgligt att lämna Jokkmokk eftersom vi nu åker neråt, hemåt, från saker och ting - mer mot verkligheten. Så länge vi var på väg hitupp kändes det som om resan var oändlig, som om vi var på väg mot höjdpunkten och som om det hela tiden blev bättre och bättre....nu känns det lite halvt avslaget och jag vill mest bara stanna upp och stanna kvar i det som varit. Nåväl, vi har lite mer än en vecka kvar i Norrland och det är minsann inte fy skam!! Så nu ska jag bege mig ut i den vackra dagen och ta tillvara på min tid här......ge mig lite tid att smälta mina intryck och ge mig själv tillåtelssen att känna mina känslor fullt ut. Och vem vet - drömmen kanske inte alls behöver lämnas, den kanske går att ta med!?!?!

"Som en blixt från klar himmel"....

läste jag någonting om igår & det känns som om jag just blivit träffad av en!!! Insikterna haglar över mig, jag vet inte alls var de kommer ifrån (nu ljuger jag lite, men det känns skönt att tillåta mig låtsatsljuga ibland också!!). Jag vill stanna upp nu, tänka klart mina tankar, glida omkring i mina dagar och inte alls resa mer för tillfället. Jag är proppfylld av intryck, nya idéer, vännernas vänlighet och tacksamheten över att få ta del av livet hos dem vi besöker!!!! Det känns som om det kunde kommat att bli okontrollerbart att reda ut alla intryck om jag fyller på med fler nu......!!

Vi kom fram till Jokkmokk igår och det känns också helt underbart, bara själva saken som sådan - att vi har vänner som bor här!! Det är ju stort bara det!! Sen är ju detta resans mitt, vårt sjunde och nordligaste stopp på resan ....Det sätter ju igång lite tankar det med....!!!

Åhhh.....nu kom just lillskruttan och vår kära vän ner till mig med nygjort kaffe - tänk vad det gör mycket att bara ha någon som gör något för en :) MITT HJÄRTA SVÄMMAR ÖVER - det fullkomligen bara rinner ut kärlek från alla tidigare små hål som varit i det....!!!! Datatiden får vänta tills ikväll, nu ska jag ta itu med min dag och leva den till fullo!!! :)

"LOVE is the essense of my life!"

Och så bär det av igen....

Idag åker vi vidare, ännu ett snäpp längre norrut, mot Jokkmokk!! Och det slår mig att vi nu är helvvägs på vår resa.....vi har varit på hälften av ställena vi skulle till, vi har varit borta hälften av tiden och vi kommer till det nordligaste stoppet av dem alla!! Vad häftigt att det blivit så här :) Jag brukar alltid ha packningen klar kvällen innan vi åker vidare, mn denna gång har jag inte ens börjat packa nu.....tänkte att det löser väl sig ändå...!?!? Jag känner hur gott detta har gjort oss, med ledig tid och kravlösa dagar....vi är totalt avslappnade, både jag och lillskruttan!! Vi har gott om tid kvar uppe i Norrland och jag antar att resterande tid kommer att vara lika underbar som denna första tid har varit :) Sen väntar lite omkringflängande lite längre söderut innan vi tar oss hem igen!! Och vem vet, det kanske kommer bli alldeles underbart det med!?! (eller vaddå KANSKE?!! Det är ju klart att det kommer bli........!!)

Nu ska jag öva mig i att släppa taget en stund till, dricka lite mer kaffe, njuta at stillheten, äta lite frukost och insupa atmosfären så jag kan ta med mig en bit av den i mitt hjärta , innan jag väcker lillskrutt och ger mig in i dagen for real...!! Hoppas ni alla har det underbart - we're having the time of our lives!!!

Som strålar från mitt hjärta....

Kent spelas i högtalarna, lillskrutt leker i verkstan med lera och hunden, jag är fri att göra vad jag vill och livet känns så otroligt enkelt.... hur ska jag väl någonsin kunna återgå till ett vanligt liv med rutiner och "bara köra på - tid"?!?!?! Jag protesterar från djupet av mitt hjärta och ger ett löfte här och nu till mig själv att aldrig, aldrig, aldrig någonsin ge vika från mina drömmar och mål här i livet!!!!!!!!!!!!!!! Jag vet att jag kan och jag vet att jag vill - nu är det bara till att formge framtidens när, var och hur.... :)

" You have the power to create, your power is so strong that whatever you believe comes true. Your whole reality and everything you believe is your creation"

Efter regn kommer solsken....

Och även om det inte stämmer till fullo med hur det ser ut just idag så är känslan densamma: efter en svår ooch jobbig dag igår har vi idag haft en lugn och harmonisk dag idag!! Vi har tagit oss med buss ända upp till Burträsk och vår nya vän här!! Flera timmar var bara våra tillsammans på bussen och det kändes underbart att få tillbringa tid, utan distraktioner med min lilla unge...sedan hämtades vi upp, handlade mat och åkte hem till vår vän!! Ingenting blir någonsin såsom jag föreställer mig och inte heller denna kväll!! Jag har lärt mig att alla föreställningar jag har om livet är mer värda om jag bara släpper taget om dem och låter livet bli såsom det är menat att bli!! Jag vet inte ännu VAD jag ska lära mig om mig själv under min vistelse här, men jag VET att det är något viktigt - den känslan är stark inom mig just nu :)

Vi sitter helt enkelt mitt ute i ödemarken, i ett underbart hus utan vare sig rinnande vatten eller toalett - och jag stormtrivs!!! Varför ska man binda upp sig kring bekvämligheter och materiella ting, när lyckan ligger i helt andra saker?!? Jag känner mer och mer att mitt intresse av Norrland växer och mina värderingar förändras dag för dag!! Det är ju detta jag vill ha - lugnet, harmonin, fridfullheten och enkelheten!! Jag tror att ju mindre man har runtomkring sig, desto enklare blir det att finna lyckan i det lilla!! Och DIT vill jag :) Back to the roots!!! Back to basic!! Tillbaka till ödmjukheten, kärleken och harmonin jag kände som barn hos min farmor!! Det är ju dit (hit) jag vill...

Skruttan har det också bra - hon har äääntligen fått dreja en ny sak, efter att i midsomras blivit av med det hon drejade då....!! Och hon leker med hunden här som om inget annat fanns i världen...!! Det är lycka nog för henne och när hon är lycklig för det lilla så är även jag nöjd :) Så på det hela taget är livet helt enkelt helt underbart just idag!! Nu väntar oss tre dagar i frid här innan vi tar oss vidare till resans höjdpunkt = JOKKMOKK!!! Gode tid, vad stolt och glad jag är över att vi faktiskt gör denna resa... Så nu sänder vi ut lite kärlek till alla våra vänner och hoppas att ni alla känner lite av all den lycka som vi just nu känner...!! Kram!!

Idag är en sån dag...

...då man bara biter ihop, gör det man ska, stänger av lite emellanåt, tar sig igenom det som känns och väntar på att få somna så att nästa dag kan ta vid....!!! ALLT har hänt idag, mycket sånt som inte går att omnämnas här och många små missöden som gjort att dagen som sådan till slut känns rätt rörig!! & jag känner mig som en urvriden trasa just nu, men tacksamheten är ändå stor!! Jag är sååå tacksam för det liv jag lever, för de chanser jag har framför mig och för all den kärlek som finns runtomkring mig!!!! Men ändå..... Vi ska åka vidare imorgon, men just nu känner jag mest att jag inte vill åka någonstans - jag vill mest bara krypa till sängs och gråta mig till sömn!!! (men det tänker jag inte alls göra, för som sagt....jag är trots allt tacksam & det kommer ju en ny dag imorgon och den kommer säkert bli mycket bättre!!)

Imorrn bär det av mot krukmakaren och huset utan rinnande vatten!! Det 'är ett äventyr i sig att få upptäcka alternativa sätt att bo på - allt är inte fixt och färdigt överallt och våra vänner bor inte på samma vis överallt!! Jag känner en otrolig tacksamhet över allt jag får vara med om under denna resa & just nu känns det som om vi varit iväg en evighet, med tanke på allt som kommit till mig under resan!! Men jag tror inte att vi varit borta mer än tre veckor än så länge och vi har ett par veckor kvar!!! Detta leder mig fram till tron på att jag kommer att ha genomgått en stor förändring inombords tills dess vi kommer hem igen :)