Vi åkte iväg från tryggheten därhemma igår och på nåt sätt så sitter jag här nu och känner att livet, så som jag känt till det under en längre tid, nu är på väg att förändras för all framtid...!!!! Igår körde vi förbi min barndoms trakter och jag var helt uppfylld av sinnesro och närvaro. Vi stannade till vid graven och jag tog till mig känslan av hur mycket jag egentligen längtat dit. Att få chansen att komma dit och göa det avslut som jag nu gjort........Bara att få komma dit, se gravstenen och känna friden som råder på kyrkogården...det var ju helt fantastiskt. Att sen få stilla mig i mina tankar, insupa atmosfären, ta till mig den sorg som verkat i mig under de senaste 17 året och verkligen bara känna en tacksamhet över hur fin min relation till henne var - det var så stort att få sitta där i den totala sinnesnärvaron och bara känna tacksamhet istället för sorg, saknad och känslan av att ha blivit lämnad kvar. Jag känner nu att mitt liv tagit ett steg i rätt riktning vad gäller mognaden i känslorna som väcktes i mig då hon dog.


När vi väl kom däifrån så stannade jag bilen på precis det ställe jag längtat såååå till och jag skrek ur mig mitt vårskrik - det var helt fantastiskt att låta mig uppfyllas av urkraften jag burit inom mig, att få släppa den lös och bara skrika från djupet av mina lungor....!!! Sen var vi till stugan och hälsade på, det är så förändrat däruppe att jag inte längre känner behovet av att åka dit för att minnas mina minnen på riktigt - men det var ändå fint att få komma dit, jag tog till mig av det jag ville ta till mig och lämnade sedan kvar resterande upplevelser där.....!!!! Tömde mig på onödiga intryck för att göra mig själv så öppen som möjligt för allt annat som skulle kunna komma till mig. Och det var bra för sen tog vi vägen förbi min barndoms sjö. Jag badade mina fötter och satt sedan och betraktade hur duggregnets droppar spelade mot vattenytan. Och jag kände inget annat än total frid. Jag kände mig så lycklig och tillfreds med livet - tänk att så lite kan göra så mycket?! :)

Om dagen igår bjöd på tacksamhet, frid och sinnesro så har dagen idag har bjudit på förhoppningar, förväntan och nervositet........jag vågade till slut ta steget och kasta mig ut!!!!!!!!!!! Tänkte att nu få det bära eller brista - och vet ni vad???? Det höll....!!! Det bär!!!!! Och ja, det är ju helt sanslöst fint och underbart fantastiskt!!!!!!! Framtiden tycks med ens en hel del mycket mer spännande och jag har hela magen full av fjärilar....!!!!! Wiiiieee

...