Vi åkte iväg från tryggheten därhemma igår och på nåt sätt så sitter jag här nu och känner att livet, så som jag känt till det under en längre tid, nu är på väg att förändras för all framtid...!!!! Igår körde vi förbi min barndoms trakter och jag var helt uppfylld av sinnesro och närvaro. Vi stannade till vid graven och jag tog till mig känslan av hur mycket jag egentligen längtat dit. Att få chansen att komma dit och göa det avslut som jag nu gjort........Bara att få komma dit, se gravstenen och känna friden som råder på kyrkogården...det var ju helt fantastiskt. Att sen få stilla mig i mina tankar, insupa atmosfären, ta till mig den sorg som verkat i mig under de senaste 17 året och verkligen bara känna en tacksamhet över hur fin min relation till henne var - det var så stort att få sitta där i den totala sinnesnärvaron och bara känna tacksamhet istället för sorg, saknad och känslan av att ha blivit lämnad kvar. Jag känner nu att mitt liv tagit ett steg i rätt riktning vad gäller mognaden i känslorna som väcktes i mig då hon dog.


När vi väl kom däifrån så stannade jag bilen på precis det ställe jag längtat såååå till och jag skrek ur mig mitt vårskrik - det var helt fantastiskt att låta mig uppfyllas av urkraften jag burit inom mig, att få släppa den lös och bara skrika från djupet av mina lungor....!!! Sen var vi till stugan och hälsade på, det är så förändrat däruppe att jag inte längre känner behovet av att åka dit för att minnas mina minnen på riktigt - men det var ändå fint att få komma dit, jag tog till mig av det jag ville ta till mig och lämnade sedan kvar resterande upplevelser där.....!!!! Tömde mig på onödiga intryck för att göra mig själv så öppen som möjligt för allt annat som skulle kunna komma till mig. Och det var bra för sen tog vi vägen förbi min barndoms sjö. Jag badade mina fötter och satt sedan och betraktade hur duggregnets droppar spelade mot vattenytan. Och jag kände inget annat än total frid. Jag kände mig så lycklig och tillfreds med livet - tänk att så lite kan göra så mycket?! :)

Om dagen igår bjöd på tacksamhet, frid och sinnesro så har dagen idag har bjudit på förhoppningar, förväntan och nervositet........jag vågade till slut ta steget och kasta mig ut!!!!!!!!!!! Tänkte att nu få det bära eller brista - och vet ni vad???? Det höll....!!! Det bär!!!!! Och ja, det är ju helt sanslöst fint och underbart fantastiskt!!!!!!! Framtiden tycks med ens en hel del mycket mer spännande och jag har hela magen full av fjärilar....!!!!! Wiiiieee

...

VÅRSKRIK!!!!!!!!!!!!

Jag vill ut i skogen och skrika av mig allt jag känner, lämna det bland skogens alla trygga ljud och låta mitt huvud få frid från mina tankar. Skriiiiiiiiiiika ur mig all min sorg och min trötthet, skrika ur mig all tveksamhet......låta kluvenheten rinna av mig och låta det arga få utlopp genom stämbanden. Skrika mig fri från viljan att veta svaren i förväg, skrika min röst hesare än den är just nu... Låta mina ord vara outtalade, men ändå manifestera betydelsen av dem genom alla skrik...

Sen vill jag dansa... låta min kropp trötta ut sig till de toner som spelar inom mig. Låta mina steg ta mig långt därifrån, lång bort från mig... Jag vill frigöra min själ från min kropp och låta magin ta över det som är jag... Jag vill återvända till min barndoms rötter, till känslan av närvaro jag hade när jag var DÄR...

Och jag ska DIT, det är bara några dagar kvar tills vi åker igen. Denna gången mot nya vänner och nya städer...men även mot min barndoms skogar, mot min barndoms hem!! & jag SKA skrika mig fri och jag ska dansa mig hem - sen ska jag kasta mig ut i det okända som väntar mig. Och jag ska göra det med glädje, utan att vara rädd. Jag ska samla allt mitt mod och bege mig mot ett sannare jag!!! Jag ska följa mitt hjärta och jag ska söka frid... Varken mer eller mindre!!

...

Det känns som om orden tog slut...

...som om det inte går att namnge känslan längre och som om jag inte alls ens vet vad det är jag känner... Tidigare var jag kokande arg och frustrerat irriterad över en person som uppvisade ett stort mått av nonchalans... Sen kom känslan helt av sig då jag bad om hjälp att hantera den och fick till mig en helt oväntad reaktion. Nu sitter jag här och vet varken in eller ut...

Just här & just nu...

...känner jag mig lyckligt lottad. Gårdagens känsla har lyckats stilla sig inom mig för en stund och mitt hjärta är uppfyllt av kärlek ooch glädje. Jag har möjligheten att styra över min tid idag, ta beslut gällande vad jag vill göra med den och jag är fri, just här och nu!!!! Lillskrutt är lite varm på pannan och behöver vila, så vi är hemma... Jag har tackat nej till att jobba, både idag och i helgen. Har skrivit upp positiva saker på min "att göra lista" såsom att skriva dagbok, ha en stund på spikmattan, ringa vänner och skriva brev - såna där saker som inte alltid blir gjorda av sig själva, men som får mig att må bra och känna närvaro i mina dagar...!!! Jag tänker inte alls göra något som får mig att känna mig bunden, eller fast i något idag!! Dagen idag är en bra dag, den är min :D


Och det vore ett rent vansinne att låta denna dagen passera utan att ta tillvara på all den kärlek som finns inom mig, så dagen idag tillägnar jag mina vänner och alla som bor i mitt hjärta. Jag ska göra ett åtagande idag och se till att vara lite extra kärleksfull mot alla som kommer i min väg...!!! För det är en av de saker som får MIG att må bra... :)

"We make a living by what we get, but we make a life by what we give"

...

Längtar Kääääärlek...

efter att ha sett en fin film...

Mannen i filmen sa till sin fru: "du är smöret till mitt bröd och syret i mina andetag" & jag bara dog...

Mer om det vid ett annat tillfälle,

just nu ska jag bara lägga mig till ro och tänka klart mina tankar vad gäller kärlek och försöka formulera en önskan till universum...

Jagtrorjagärredochjagvetnogvadjagvillha......... ochärjag/vetjagintedetsåtarjaggärnaemothjälpförattkunnakommatillinsiktomdet

- gärna NU, på en gång, eller iaf omgående :D

...

Nu VET jag...

....jag känner det så starkt inom mig just här och nu - att jag längtar bort på grund av att jag inte känner av äventyret här hemmavid, jag känner mer och mer att jag bara sitter fast i en väntan på något annat och jag är inte särskilt glad i mina dagar... Jag känner att livet till största del mest bara genomlevs på hemmaplan, JAG VILL JU UPPLEVA - inte genomleva!!!!! Jag känner att jag går igenom mina dagar utan chans till utveckling, utan möjlighet till stimulans och jag känner att jag tynar bort i min vardag... Jag känner rent motstånd mot att anpassa mig in i samhällets ramar och rutiner och jag vill aldrig komma fram till känslan av att vara nöjd... Jag vill MER!!!!!!!!!!!! Jag längtar bort - så är det. Varken mer eller mindre. Jag längtar till frihet. Till ett liv där JAG bestämmer över mina dagar. Där jag själv har möjligheten att styra över min tid. Eller iaf där jag själv kan få möjligheten att bara flyta med och göra vad jag vill av min tid.

Som det är just nu så ser jag mig själv vävas in i mallen som finns... Man ska gå till sitt jobb, spendera större delen av sina dagar där...längta till semestern, få in sin lön på kontot för att se den försvinna lika snabbt, lägga pengarna på boende, kläder och en jävla massa saker.... Lämna bort barnen till skola/dagis/fritids och lämna över resultatet av deras dagar till någon annan. Hur kan det vara så här?? Jag vill inte!!! JAG PROTESTERAR!!!!!!!!!!!! Och längtar bort... Till ett liv där jag slipper undan, där jag har tid över till det där som ger mig ro i själen. Där JAG själv får det utrymme i mitt liv som jag känner att jag vill ha. Men hur kan jag komma dit??? Jag sitter här och tänker sönder mina tankar idag och jag blir allt annat än klok!!

Jag har på känn varför min känsla känns så stark just idag, jag tackade ja till ett semestervikariat igår och inser idag att den tid som finns kvar innan viket börjar är den sista riktigt fria tiden jag kommer ha på länge. Lillskrutt börjar skolan på riktigt till hösten och jag kommer vara tvungen att börja jobba "på riktigt" oxå, så vi kan skaffa oss ett nytt hem och så att vi är trygga i vår vardag, ekonomiskt sett... Så ja, jag känner mig lite fångad av framtiden och det känns inget bra.... MEN - än ett tag är jag fri att göra i stort sett som jag vill och jag tänker leva livet fullt ut, hur än livet må se ut :)

"ta tillvara på alla onjutna stunder"

...

"ta tillvara på alla onjutna stunder"

Balans, obalans, berg & dalbanefärder och en underbar sinnesro emellanåt...

Does it make any sence?! No, not for me either... Livet svänger kraftigt, hela tiden nu och jag har verkligen svårt att hänga med i allt som händer inombords. Mina känslor säger mig en massa saker, men de överrensstämmer inte med varandra så jag har inget klart spår att följa ännu. Mina dagar är likadana, ena stunden är jag självsäker och full av drivkraft för att i andra stunden vara totalt osäker på mig själv och orkeslös... Och jag har egentligen inget emot att befinna mig där jag nu befinner mig, jag omfamnar varje känsla, varje dag och varje upplevelse med ödmjukhet. Försöker att leva varje minut fullt ut och ta tillvara på den tid jag har till övers för att faktiskt kunna känna det jag känner. Jag vet att det är en oerhörd process som pågår inom mig för tillfället och jag vet att jag kommer att komma fram till fina insikter om livet och mig själv. Därför vågar jag stanna kvar i stunden, i livet, i känslan och i nuet...

Jag försöker granska mig själv, så ärligt jag bara kan, i varenda ny nyans som kommer upp och jag försöker även ta till mig av de tecken som uppenbaras framför mig. Försöker leva i nuet och följa min intuition så gott det går. Och det visar sig mer och mer att detta är det sätt som funkar bäst för mig. Så fort jag släpper taget om mitt liv och bara följer med i det som är, så dyker det upp mitt framför mig - precis det där jag längtat efter eller velat ha....

Dagen idag har varit en fin dag, den har erbjudit mig en dans med livet självt.... egentligen har det inte hänt så mycket, men känslan av att vara i kontakt med något större än mig själv har varit total. Därmed kunde jag släppa taget om det som stört mig och berört mig under de senaste veckorna.... Har kunnat göra saker som väntats på att göras under ett tag nu och känner därmed mig tillfreds och upprymd så här på kvällningen :) Om jag uttrycker mig så här: Det är ett lätt hjärta jag går till sängs med ikväll...

...

Det är nåt vackert med tid som går..

Står det skrivet i en låttext någonstans och det är så sant...!!! Min tid flyter igenom livet i en alldeles underbart behaglig takt just nu och jag njuter av att få vara med om allt som kommer i min väg för tillfället....!!! Jag har ägnat helgen åt att umgås med vänner, ta in vad andra har att dela med sig av till mig och fått förmånen att dela med mig av mina erfarenheter till andra!! Livet är så stort att jag inte alls kan ta in helheten, men de bitar jag känner av allra mest är jag innerligt tacksam för och jag ödmjukar mig mer än gärna inför livets storhet... Och ja, jag har vågat ta ett litet språng i mitt hjärta.... och erkänt för mig själv att den känsla jag bär på är sann för mig....!!! Så, som jag skrivit förut.... "Längtan är det första stegen, uttala den, resten får du hjälp med"

...

"Kasta dig ut"

Var vad en vän sa till mig ikväll, och när hon sa det så kände jag bara "ja, jag gör det". Men så fort vi lagt på så kom förståndet och knackade på.... Vad var det egentligen jag sa till mig själv imorse?! TA DET LUGNT, GE KÄNSLAN TID & låt känslan få spela fritt inuti idag...!!! Därmed kastade jag mig inte ut ikväll....!!!!! Men imorgon är en ny dag och jag känner redan begär efter att få släppa taget och kasta mig utför....Vem vet?!?!?! Det kanske blir det bästa jag nånsin gjort?? Eller det värsta jag nånsin kunnat göra?? Men vet ni vad?? Jag tänker chansa... Nån dag snart!!!! ;)

...

Känslan idag...

består till största del av hopp, tillförsikt och förväntan :)

Jag fick rådet igår att stanna kvar i det som är sant för mig, utan att ta hänsyn till om det är sant för andra... Känslan känns ju inom mig och det är det enda som behövs för att den ska bli sann - jag behöver inte få den bekräftad av andra för att den ska vara sann...!!! Så just nu sitter jag här och låter känslan få utrymme inom mig, låter den växa, spela fritt och utvecklas till något jag ännu inte vet vad något om...

Jag fick även rådet att låta känslan få tid, att inte ställa krav på den i nuläget och inte tvinga fram saker från den... Det låter klokt :) Vanligtvis försöker jag springa ifatt mina känslor, jagar dem för att inte missa det jag tror att de kan ge mig... övertolkar dem och låter halvsanningar få fäste i min själ, omtolkade till sanningar... Det brukar inte bli så bra. Så just för idag låter jag mig själv ta det lugnt och jag tillåter känslan att göra detsamma!!!

"tänker på klokheter, men hoppas på motsatser"

;)

Många dagar har passerat...

...

och det vore ett vansinne att ens försöka beskriva vad de har genererat för upplevelser och känslor...!! Jag sitter här nu, i ett virrvarr av allt som varit och försöker reda ut vad det är som har hänt. Men det enda jag kan komma på är att jag har lyckats ställa vissa dörrar på glänt nu och att det som väntar kommer bli mycket spännande!!! Jag är så innerligt tacksam för dessa senaste dagar och jag är alldeles upp och ner inuti. Vissa stunder känns det som om jag bär mitt hjärta på utsidan och vissa stunder känns det tvärtom, som om jag låst in det på ett tryggt och säkert ställe... Men jag vet att jag närmar mig... det som skrämmer mig... det som lockar mig... Och jag vet... att jag har mod... att jag har viljan... att jag bär längtan inombords!! Och jag vet att det kommer bli bra :)

"längtan är det första steget - uttala den, resten får du hjälp med"

...

"Sen en tid tillbaka..."

"Sen en tid tillbaka har jag varit trött, försökt att vara allt på en och samma gång. Så mycket man kan göra och borde och vill - och mitt i allt ska man försöka att räcka till.

Sen en tid tillbaka har jag varit tom och försökt att hitta spår som leder rätt. Ja, det finns så mycket måsten. Att vara bra på det man kan - och mitt i allt ska man försöka att vara sann.

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler. Samlat damm på min gitarr. För allting som jag skriver, det blir ändå för kort. Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst och försökt känna efter hur det känns. Ja, man gör som alla andra och försöker att bli van. Men jag har tröttnat på att vara likadan.

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag och försökt att vara nån till lags. Ja, man kämpar för en plats som passar både här och där och snart så har man glömt vem man är.

Sen en tid tillbaka har jag tänkt så här och insett att jag måste börja om. Ja, jag har kämpat för en plats som passar både här och där. Men snart så ska jag hitta den jag är.

Jag har ändrat på mitt rum, köpt nya kläder. Samlat damm på min gitarr. Men vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort. Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort"

...

"There'll be days like this..."

Sitter och lyssnar på musik och låter mig uppfyllas av de känslor som kommer till mig. Kom nyss hem från bion efter att ha sett en helt underbar film - ÄNGLAVAKT!!!! Den uppslukade mig totalt och jag fick till mig många intryck, eller kanske mer insikter, från den....!!! Det finns mer än det vi ser, ödet spelar in i våra liv, magin finns där och är till för oss att leva i om vi bara tillåter den verka i våra liv !!!! Och vi har så ooootroligt mycket i våra liv att vara tacksamma över, så mycket vackert runtomkring oss att se om vi bara öppnar våra ögon. Så många onjutna stunder att uppleva om vi bara öppnar våra hjärtan och tillåter oss att följa hjärtats röst. DET är precis vad jag vill göra, öppna mitt hjärta och låta det viska sanningar till mig. Låta det visa vägen, föra mig mot mitt mål, vara lyhörd för dess önskningar utan att styras av sånt som jag antar att andra förväntar sig av mig.... Vara fri att följa de önskningar som bor inom mig och vara sann mot det min själ hungrar efter.

"When you give all yourself away, just tell them to be careful of your heart....!!!" How about when I'm the one who should be careful?! Jag känner mig så otroligt, innerligt & uppriktigt ledsen just här och nu och det känns både fint, stort och mycket svårt...!!! Jag vet inte rikigt vad det är som känns, varför det känns eller hur jag ska göra för att få känslan att blomma ut till fullo. Men jag VET att det kommer kännas bättre inom kort. Tidigare idag var jag upprymd av en otrolig lyckokänsla. Tacksamhet. Tillfredsställelse. Förnöjsamhet. Kärlek till mig själv, till det som redan finns i mitt liv och alla möjligheter som ligger och gror i den närmsta framtiden!! Kärlek till modet som bor i mig. Tacksamhet för att jag är öppen för allt som kommer till mig. Att jag känner, glöder och har valt att uppleva istället för att bara genomleva livet... Filmen hade ett fint budskap med sig, som jag faktiskt nåtts av på annat sätt nyligen också - för att vinna något måste vi vara beredda att även satsa något!!!! Och om vi inte älskar så tynar vi bort!!!! Så jag ska bara fortsätta med det jag gör - investera kärlek i livet och i de människor jag har i mitt liv & forsätta satsa (även om det även betyder att jag kan komma att förlora fotfästet emellanåt... )

"If not now, then when?

If not today, then why make your promises?

A love declared for days to come, is as good as none..."

...