Som sagt -

Detta ÄR möjligheternas år!!! Ikväll överraskade jag lillsnörpan och hennes två vänner med att faktiskt säga JA när de började prata om hur kul det vore att köpa en kokosnöt (vilket händer i stort sett varenda gång vi går in i en affär...hehe...) Why not try something new nu när vi ändå är inne i världens förändringsperiod?!?! Så ikväll har jag därför öppnat min första kokosnöt!!! Med hammare och spik....!!! :) & hela tiden ringde det i örona av kokosnötslåten "far jag kan inte få upp min kokosnöt, inte ens med hammare och spik" MEN - jag lyckades!!! Tjohooo!!! Det lönar sig minsann att anta nya utmaningar....!! Så det så :)

För övrigt så är livet lika underbart som det varit under resten av resan. Jag känner verkligen hur jag lyckas vara närvarande i det jag är i, i allt som kommer till mig och i livet som pågår där jag befinner mig. Livet är stort, varmt och underbart - alldeles överfullt av kärlek och nya minnen. Och aldrig, aldrig mer kommer jag att återgå till det som en gång var. Vanorna, rutinerna och den ständiga klagan inombords om att livet kanske borde vara något mer...!!! Ikväll har jag spenderat spenderat tid på att prata med min vän om framtidens alla beslut och enligt henne finns egentligen inga tveksamheter. Jag SKA gå dit hjärtat leder mig (och ja - jag vet ju vartåt mitt hjärta vill....!! Så nu återstår bara handling och resultat antar jag!?!)

Imorgon är sista dagen som vi är iväg, utan att vara på väg någonstans. På måndag tar tåget oss ända hem. Resan avslutas och vi kommer i mål. Vi har tamef-n klarat det. Fullföljt våra planer. Varit på resande fot tillsammans i 7 veckor. I nästan 2 månader. Och ja, jag börjar förstå vidden av det hela. Vad vi faktiskt gjort...Och det är ju alldeles fantastiskt. Det är en sån där grej som jag skulle bli inspirerad och önska att jag gjort om jag hört någon annan berätta om det. Nu har jag själv gjort det och det känns ju helt fantastiskt. Jag kan ju om jag vill, jag vågar bryta upp och utmana mina egna ramar, de där som jag satt upp för mitt liv. Reglerna och rutinerna som har gällt i min vardag. Jag har även utmanat mig själv och inser nu att om jag kunnat göra det här så kan jag ju göra precis vad jag vill. Det finns inget att vara rädd för, jag har många runtomkring mig som skulle fånga upp mig om jag faller, som skulle ställa upp om något går fel. Som finns där när jag behöver, som vill dela livet med mig och bilda fina minnen med mig. Livet ÄR, jag ÄR och VI ÄR....!!! Och allt är så bra!!! Jag är verkligen inte rädd längre - jag ska kasta mig ut och ta för mig av det jag vill ha. Helt enkelt för att känslan av att kunna är så oerhört vacker att känna :)

"Du vågar flyga - jag är din fallskärm"

...