Nu VET jag...

....jag känner det så starkt inom mig just här och nu - att jag längtar bort på grund av att jag inte känner av äventyret här hemmavid, jag känner mer och mer att jag bara sitter fast i en väntan på något annat och jag är inte särskilt glad i mina dagar... Jag känner att livet till största del mest bara genomlevs på hemmaplan, JAG VILL JU UPPLEVA - inte genomleva!!!!! Jag känner att jag går igenom mina dagar utan chans till utveckling, utan möjlighet till stimulans och jag känner att jag tynar bort i min vardag... Jag känner rent motstånd mot att anpassa mig in i samhällets ramar och rutiner och jag vill aldrig komma fram till känslan av att vara nöjd... Jag vill MER!!!!!!!!!!!! Jag längtar bort - så är det. Varken mer eller mindre. Jag längtar till frihet. Till ett liv där JAG bestämmer över mina dagar. Där jag själv har möjligheten att styra över min tid. Eller iaf där jag själv kan få möjligheten att bara flyta med och göra vad jag vill av min tid.

Som det är just nu så ser jag mig själv vävas in i mallen som finns... Man ska gå till sitt jobb, spendera större delen av sina dagar där...längta till semestern, få in sin lön på kontot för att se den försvinna lika snabbt, lägga pengarna på boende, kläder och en jävla massa saker.... Lämna bort barnen till skola/dagis/fritids och lämna över resultatet av deras dagar till någon annan. Hur kan det vara så här?? Jag vill inte!!! JAG PROTESTERAR!!!!!!!!!!!! Och längtar bort... Till ett liv där jag slipper undan, där jag har tid över till det där som ger mig ro i själen. Där JAG själv får det utrymme i mitt liv som jag känner att jag vill ha. Men hur kan jag komma dit??? Jag sitter här och tänker sönder mina tankar idag och jag blir allt annat än klok!!

Jag har på känn varför min känsla känns så stark just idag, jag tackade ja till ett semestervikariat igår och inser idag att den tid som finns kvar innan viket börjar är den sista riktigt fria tiden jag kommer ha på länge. Lillskrutt börjar skolan på riktigt till hösten och jag kommer vara tvungen att börja jobba "på riktigt" oxå, så vi kan skaffa oss ett nytt hem och så att vi är trygga i vår vardag, ekonomiskt sett... Så ja, jag känner mig lite fångad av framtiden och det känns inget bra.... MEN - än ett tag är jag fri att göra i stort sett som jag vill och jag tänker leva livet fullt ut, hur än livet må se ut :)

"ta tillvara på alla onjutna stunder"

...

"ta tillvara på alla onjutna stunder"